lördag 19 april 2014

Glad Påsk





Nej vem använder äggkopp - tryck in ägget bara. =)

tisdag 8 april 2014

Bemötande en klassfråga?


Att ha ett barn med funktionshinder/funktionsnedsättning
ja det ger verkligen många tillfällen till reflektion över det mänskliga beteendet.
Jag ska ge ett exempel i detta inlägg:

Det händer ju att folk stirrar på dottern.
Att riktigt små barn gör det eller att någon tittar med ett ärligt,
positivt intresse har jag ingenting emot. Eller att någon ställer en fråga
som man undrar - ärligt - det är helt ok.
Vad jag däremot inte tål är barn i skolåldern som vrålstirrar och
jag tål ännu mindre deras föräldrar som inte säger till.

Jag brukar börja med att fråga barnet om de tappat nåt.

Det brukar hjälpa för de flesta vet att det inte är ok att stirra.

Men en del fattar ju inte vinken - såsom en unge som satt framför oss när vi var på
Cirkus Brazil Jack nyligen.
Han stirrade och stirrade och vände sig om hela tiden.
Så till slut fick jag nog och knackade hans mamma på axeln och
 frågade henne om det var hennes unge.
Jo det var det ju.


I så fall kanske du kan förklara för honom att min dotter inte ingår
i cirkusattraktionerna så han kan sluta stirra nu?
För om jag ska göra det kommer jag inte att göra det särskilt trevligt...


Därefter flyttade vi till en annan plats och  där satt vi bakom tre grabbar
i nedre tonåren av icke-svensk härkomst.
Vad tror ni dessa killar gjorde? Stirrade?

Inte då!

De var jättenoga med att hon skulle kunna se och de bjöd henne på popcorn .
Hon fick en bra upplevelse av föreställningen delvis med deras hjälp.
Vi tackade killarna och berömde dem för deras omtanke.

Så frågan är ju då varför en unge av vit, svensk medelklass inte kan
bemöta någon med funktionshinder vettigt medan tre grabbar
från stans "sämsta" område kan det?

En intressant fråga att ta upp med SD kanske?