Jag recyclar förra årets inlägg här.
Jag är lika tacksam och glad för min lilla Myra i år.
Även om vi under året som gått fått ta del av den andra sidan.
Den som innehåller avundsjuka, ogina människor och de
som bara måste klämma åt den som sticker ut.
De som sänker sig till att vara avundsjuka -
på ett barn som Gyril.
Jag står ut med att ta skit när jag sticker ut hakan och inte accepterar hån
och personangrepp på enskilda spelare i IFK och laget.
Jag står upp för de jag tycker om - alltid.
Jag kan t o m nästan, men bara nästan, stå ut med att få ett anonymt pm på Facebook
där någon anser sig veta att laget inte alls vill ha "mitt lilla Bollmongo"
på träningar och matcher.
(man måste nånstans ändå ge lite cred för hängivenheten
att regga ett fakekonto och avsluta det igen
bara för att få delge denna information)
För så länge Gyril inte märker något så kan jag stå ut.
Men när hon blir illa bemött av en funktionär
och tecknar att hon vill gå hem:
och tecknar att hon vill gå hem:
Ja då brister nånting på insidan.
För då har hon förlorat glädjen med handbollen.
Det som är hennes andningshål i världen.
Där hon känner sig betydelsefull.
På andra sidan står då dessa underbara människor.
Ni som gläds med henne och hennes framsteg.
Som ger henne så mycket kärlek och glädje
och får henne att känna sig delaktig.
Laget i hennes hjärta som aldrig
går ut till match utan att slänga
går ut till match utan att slänga
en blick mot hennes plats.
Ni som aldrig går förbi henne utan att se.
Ni som aldrig går förbi henne utan att se.
Ni vet vilka ni är och ni finns inte bara inom IFK;
ni finns i hela handbollsvärlden.
De där små sakerna
som att ge henne sin tröja
som att ge henne sin tröja
när seriesegern är i hamn.
att ta på sig ett halsband som hon gjort just till dig
att komma ut från omklädningsrummet och ta en bild,
att ge henne ett så varmt välkomnande när
hon kommer på en match i en annan arena
Ni som delar hennes glädje på Twitter, Facebook
och alla andra ställen eftersom ni inte
kan vara just här just nu.
och alla andra ställen eftersom ni inte
kan vara just här just nu.
TACK!
Det är ni som gör hennes värld ljus
och hjälper henne behålla glädjen
och hjälper henne behålla glädjen
(och det får mig att orka vara den mamma jag är)
Så olika sockor eller olika människor:
Tack för att ni finns
Ni rockar mer än sockorna!
Uppdaterat:
Hammarby handboll
som igår spelade (och vann) i rockade sockor:
Jag har aldrig varit så glad över en seger för ett annat lag.
Jag hoppas så vi får er i kvartsfinal
så jag får krama er allihop.
Det finns hopp för världen och om att det
finns plats för Gyril och hennes olikar.
Uppdaterat:
Hammarby handboll
som igår spelade (och vann) i rockade sockor:
Jag har aldrig varit så glad över en seger för ett annat lag.
Jag hoppas så vi får er i kvartsfinal
så jag får krama er allihop.
Det finns hopp för världen och om att det
finns plats för Gyril och hennes olikar.
